Utan ansträngning fann jag frön som jag annars får leta en evighet efter. Nya sorter, gamla sorter och konnässörssorter av grönsaker och örter fanns att köpa lite här och var. Där fanns bortglömda perenner och läkeväxter i tillägg till dom riktigt svåra växterna vars frön kostar lika mycket som guld per gram. Särskilt den senare kategorins samlare är kanske de enda som kan kvalificera som nördar i detta sammanhang. Utöver frön säljs det inte så mycket växter på CSF utan det handlar mer om uppvisning. Många kända förädlare återfinns bland utställarna. Austin Roses hade t ex en överdådig plantering med presentation av de senaste skönheterna, varav Lady of Shallott vann mitt ärevördiga pris.

Det samlade intrycket då? Tja, det finns väldigt, väldigt mycket trädgårdsprodukter i Storbritannien men jag frågar mig var det nyskapande är respresenterat. Om sanningen skall fram var det inte mycket i form av utställningsträdgårdarna som man inte sett förut. Det är tuktat, det är räta linjer och speglande vattenytor mellan horisontella markplan. Just i år, som tidigare år, söker man få fram mer naturligt formade perennbäddar mellan träd och häckar. Idén bygger på att skapa en blomsteräng med tillsynes vildväxande perenner.  Andra experimenterar med att täcka byggnadskonstruktioner med växtlighet, med mer eller mindre lyckat resultat. Somliga har valt sorter som, likt Nordfjells vinnande koncept, är mer förknippade med skog och vildmark än kultiverad trädgård. Någon trädgård försökte matcha blomsterfärger med byggnadstak och väggar. Kan väl bara säga det att den som vill skapa fokus på sin trädgård bör kanske inte få den att försvinna in i sin omgivning…

Det man alltså inte ser på CFS är nya uttryck för trädgård. Jag får snarare intrycket att här har man valt att visa det som inte ligger för långt från vad besökande allmänhet kan skapa på egen hand. Koncept som med viss överkomlig möda kan återskapas med etablerad förståelse för vad en trädgård skall vara och hur den skall byggas. Om jag fick önska fritt -och det får jag- så lägger de till en ny tävlingsklass ‘avantgarde’ eller ‘rejuvenation of the garden concept’. Eller väljer Oslo stad att skapa en sån tävling i Frognerparken varje år!

Utmattade trädgårdsentusiaster maximerar kalorintaget på Chelsea Flower Show.

Bloggen då? Har väl inte varit en klippa på att göra det man ska, dvs spotta ur mig korta inlägg var dag. 2010 var ett mellanår sett så här i backspegeln. Inspirationen tog liksom paus. Det tunga grundjobbet gjordes 2009 och 2010 var mest väntan på att allt skall växa till sig. Alla frukträd, perenner och rosor var identifierade och planterade. Under den kalla och regninga sommaren blev det mest plattläggning och lite gjutning på sin höjd (se tidigare inlägg). Det finns förstås kvar att göra, självklart. Ingen trädgård den som är färdig.

Men 2010 var ändå fullt av intryck: premiärbesök på Chelsea Flower Show. Se separat inlägg om intrycken därifrån och video med vinnande trädgård.

Vad som än blir resultatet i 2011 måste jag välja att ge det mening, precis som livet självt. För en kritisk trädgårdsmästare gör man detta pragmatiskt bäst genom att förekomma elände och besvikelser med att upphöja ogräs och kaos till en osviklig del av naturens sanna (om än inte kanske bästa) skönhet. Men det tar knappast bort viljan att forma och skapa efter eget huvud:

“Long live the weeds that overwhelm

My narrow vegetable realm!

The bitter rock, the barren soil

That force the son of man to toil;

All things unholy, marred by curse,

The ugly of the universe.

The rough, the wicked, and the wild

That keep the spirit undefiled.

With these I match my little wit

And earn the right to stand or sit,

Hope, love, create, or drink or die:

These shape the creature that is I.”

-Theodore Roethke, ‘Long Live the Weeds’

Körsbär 'Fanal' -grunden är klippt.

Ny mur

Vår vackra kinesiska mur

Men, trots lite tid på kolonin fick vi mycket gjort och trädgårdens alla nyplanteringar har vuxit bra.  Ny mur är klar och mer än hälften av plattläggningen på den nya terrassen är lagd. En ny trappa kom också på plats med väl tilltagna trappsteg och skön trapphöjd.

Gången från porten är lagd med skadade betongplattor och gräset mellan plattorna har kommit fint.

I form av nyplanteringar har vi fått på plats nya äppelträd: Katinka, Åkerö, Bolero (pelarträd), Maypole (pelarträd). På terrassen har vi planterat ett skuggande körsbärsträd av den ökända sorten ‘Fanal’. Den har formats för att undvika en genomgående stam och tät krona (ser faktiskt mycket lovande ut till formen). Av perenner är nykomlingarna Digitalis ferruginea, Knautia makedonia, Dianthus carthusianorum, Teucrium hircanicum, Asclepias incarnata ‘Album’, Astrantia major ‘Moulin Rouge’.

Bland rosor är det flera stoltheter som är på plats: ‘Carefree Sunshine’, ‘Darlow’s Enigma’ och ‘Distant Drums’. Fler är på väg för nästa år: ‘Autumn Sunset’ och ‘Lavaglut’. Mängder med sticklingar av ‘Lyda Rose’ har rotat sig och kommer på plats nästa år. Den vackra klematisen ‘Campanula Plena E’ har rotat sig bra och växer med stor kraft och lång blomning. Den skall klättra längs med stängslet runt terrassen. För underbar kvällsdoft på terrassen har vi kompletterat med kaprifol på stänglset.

Annat som står och väntar på att landen skall bli klara nästa år är Rönnspirea ‘Maja’, amerikanska blåbär, iris ‘White Queen’, ett antal olika dagliljor med doft och lång blomning. Därtill skall verbena hastata ‘Rosea’ få plats någonstans.

Syrenerna har inte blivit mycket bättre i år och det blir därför sannolikt utbyte under nästa år mot Magnolia ‘Galaxy’.

Ytterligare träd skall på plats: två prydnadsaplar och ett sviskon ‘Experimentalfältets sviskon E’.

Man ska bara inte tänka på kostnader…eller irriterande klantarslen som snyltar på andras insatser. Då går det ganska bra.

Acer ginnala. Gillar lerjord, växer snabbt, väldigt friskt och har små, blanka äppelgröna blad. På våren blommar den med små doftande blommor. På hösten sprakar den i rött, purpur och orange. Tål beskärning mycket bra.

Det som gör vintern uthärdlig är allt planerande och drömmande om en framtida trädgård. Nu, mitt i den värsta kylan och tjocka lager med snö, har jag gått igenom både tänkbara knölar och träd till våren. Knölarna är naturligtvis för sent att beställa för våren, men träden går fint.

Ett problem i Norge är att hitta en handelsträdgård som dels har ett brett och intressant urval, och som dels har lite storlek på träden. I Tyskland, Storbrittanien, Danmark och även i vissa fall i Sverige, går det att få tag på träd som vuxit till sig. I Norge ser det betydligt sämre ut. Serviceviljan att ta in något utöver standardsortiment är riktigt låg. Ungefär som i Sverige för 10 år sedan. Det enda som skulle kunna lyckas med att bredda det eländiga utbudet är ett progressivt TV-program, där programledaren har ett uttalat konsumentperspektiv och ett genuint intresse för växter och inte minst trädgårdsdesign.

Tänk bara på “mat-Tina” som ställde krav på de svenska matbutikerna och uppmanade svenskarna att göra detsamma. Idag finns det inte en enda matbutik som inte har minst 6 sorter av olivolja. Eller se på Gunnel Karlsson i Gröna Rum. Hon beklagade upprepat det magra utbudet på plantskolorna och hade ett medvetet fokus på det ovanliga, på entusiasterna, på det som var nytt och ännu okänt bland de bredare lagren trädgårdsintresserade. Det blev en rejäl skjuts åt Zetas, Rångedala och Flora Linnea. Nu har vi många fler med bredd och spännande urval.

Ett problem är förstås det något klena norska trädgårdsintresset. Ta en tur runt i Oslos villakvarter eller bostadshusens gemensamma trädgårdar…torftigt är väl det mest positiva man kan säga. Det består av syren, syren, syren och syren. Därefter är det gräsmattor. Tomter kan vara inramade av syren (förstås), eller klippt idegran. I övrigt är det spirea, ölandstok, lövfällande häckar, rådhus- eller vildvin. Träden är standard av lövfällande stadsträd. Någonstans kan man se körsbär och Magnolia, men det tillhör undantagen. Stadens planteringar är bedrövliga och påminner om 70-talets oinspirerade kombinationer. Och Frognerparken ska vi inte tala om… Piet Oudulf, kom och rädda oss!!

Något behövs göras, det är helt klart. Men vem? NRK, med nuvarande program, gör det aldrig. TV2 ser sannolikt inte profiten och inte heller dom andra. Hoppet står till NRK…

Hursomhelst, årets trädbeställningar är klara men nu återstår att få reda på vilken planteskole som faktiskt är intresserad av att tjäna pengar eller om de bara ser besvär med en krävande svensk.

Beställningslistan:

EPLE ‘Rød Ingrid Marie’
Svært mørk-rødfargete, middels store, flatrunde epler. Eplene er svært gode, noe tørr og litt grovt fruktkjøtt. Bærer tidlig og rikt, årviss. Vokser middels kraftig. Middels stort tre H3-4
Modningstid: November/januar

EPLE ‘Åkerø’
Rødfargete epler. Middels stor. Avstumpet egg- valseformet.Svært god, aromatisk, fast frukt. Hardfør. Kommer seint i bæring, bærer annenhvert år. Middels stort tre H5
Modningstid: Oktober/desember

SURKIRSEBÆR ‘Wormdal’
Mørk røde bær. Store bær, noe syrlig smak. Sorten er uten utpreget nakne greinpartier, frodig vekst. Avlings- sikker. Sterk mot grå monilla. Selvbestøvende. Middels stort tre H3-4
Modningstid: Midt i august

SØYLEPRYDEPLETRE ‘Maypole’
Smalt tre, små korte sidegrener, små røde frukter i små klaser. Sikrere avling om en planter to forskjellige sorter i nærheten av hverandre. Skjær aldri toppen. Meget hardfør. Passer også fint i krukke. Høyde: ca. 3 m H5-6
Røde små eplefrukter i August-Oktober

SØYLEEPLETRE ‘Arbat’
Smalt tre, setter ikke sidegrener, bærer rikt fra første året. Store, røde epler med hvit fruktkjøtt. Frisk smak. Skjær aldri toppen. Meget hardfør. Passer i krukke. Høyde: 2-3 m H5-6
Modningstid: September/okt.

Acer ginnala -oppstammet
Snabbväxande, gillar lerjord och får gott doftande blommor på våren. Frisk och med små, glänsande och äpplegröna blad som lämnar en lätt skugga under kronan. Enormt vacker höstfärg i sprakande rött och purpur med vissa orangea inslag. Osikker på hvilken av sortene som er best for hensikt og vokseplassen. På vokseplassen er det sol og leirjord. Det må være et oppstammet træ.

Önskelistan -sorter som ingen tycks ha:

Cornus ‘Venus’

Magnolia ‘Galaxy’

Av dessa är det bara dom första två som jag vet var jag skall placera. Dom är valda för sin friskhet, extrema härdighet och robusthet, vilket alla är förutsättningar för att komma i fråga på kolonin.  Växtsättet passar också utmärkt med det tema som gäller för dom övriga sorterna på kolonin: tätt, buskigt växtsätt med vackra blad och mycket god doft, hela säsongen. Åtminstone “Rose de Rescht” kan klippas med häcksax, även om det kanske inte är något avgörande kriterie.

“Erfurt” är ännu en fantastiskt vacker ros som tål allt, även skugga och dålig jord. Det som talar emot den är att den inte växer samlat och upprätt till en vacker buske. “Snowdon” är precis som “Wild Edric” en rugosahybrid men med små, doftande, bollformade vita blommor. Det sägs att den kan bli upp mot 2 meter hög och lika vid. Den bör sådledes stå invid tomtgränsen, kanske uppdragen mot pergolan, men där börjar det redan bli många bud… Det är knepigt det här med att välja rätt från början, i synnerhet när växtsäsongen är så kort. Kaprifol, kinesisk glasbuske, ungersk syren och smultronschersmin ligger redan som förslag som måste in nånstans…

Avslutningsvis har jag den extremt vackra “Meg”. Jag vet nästan inget om den utom att den doftar, skall växa hyfsat bra och har stora, mycket vackra, enkla blommor med rosa-aprikosa schatteringar. Har faktiskt ingen aning om var den skall få plats utan att behöva konkurrera med alla dom andra skönheterna. Det ger sig nog efterhand…eller får jag ge bort den. Är alltid bra med glada grannar.

Träd. Den andra stora frågan för nästa år. Det behövs surkörsbär, stora äppleträd och kanske en Magnolia “Galaxy”. Med dom är det inga problem med placeringen. Här handlar det mer om att hitta något som är stort nog… Det blir inte lätt i Norge. Har fyra månader på mig att hitta rätt. Ska nog gå fint.

För min del är det det experimentella skapandet av en vision som ger spänningen. Skall det lyckas? Kommer det att bli som jag föreställt mig eller kanske ännu bättre? Hur kan det bli bättre inom givna förutsättningar? Hur får jag till den känsla jag vill ha i trädgårdens olika rum?

Utöver spänningen finns det något annat. En relation, eller kanske en situation, som är kravlös och helt utan dömande. Men där finns ändå ett beroende. Trädgårdens utseende och välmående beror av de val jag gör. Mina sinnens framtida stimulans beror av det jag gör vid en viss tidpunkt. Det kan gälla hur jag behandlar jorden, vilka växter jag väljer, var jag planeterar dom och hur de klipps och vattnas. Eller hur jag bygger en mur, anlägger en vall eller sätter upp ett staket. Det handlar om en kravlös beroendesituation. Och det är i den jag finner ett lugn jag inte kan finna någon annanstans.

Med dom grundstenarna sjunker jag sedan ned i detaljer, egentligen helt bekymmerslöst. Det spelar ingen roll hur stressad jag är på jobbet eller i en annan mänsklig relation; trädgårdsbestyren är min egen ohotade värld där lugnet och njutningen råder. Visst hade det varit roligt att kunna dela det med någon men egentligen spelar det ingen roll, för det är min egen, högst personliga värld.

-Skrivet en tidig morgon i Tokyo

Det är inte många rosor som kvalificerar med vackra blad. Dom allra flesta växer ganska fult och bladen är sällan något att överhuvudtaget bry sig om. Dumt förstås. En vacker blomma på en vacker buske är förstås mycket mer värd än en vacker blomma på ett knippe spretiga kvistar. ‘Rose de Rescht’ är tillsammans med hybridmyskrosor och rosen ‘Complicata’ ett stort undantag. Bladen är i det närmaste perfekta. Det blir inte sämre av att den växer varsomhelst, blommar hela sommaren och inte har några sjukdomar alls. Varför har inte denna använts i rosförädlingar?